Musikblogg

Den 25:e maj släppte CHVRCHES deras tredje skiva, som fick titeln Love is dead. Precis som tidigare rör det sig om synthbaserad popmusik av ett slag som är lätt att känna igen. Man hör ganska omgående om man lyssnar på skivan att det råkar vara Chvrches som man lyssnar på, om man har hört och lyssnat på bandets tidigare skivor. Lauren Mayberry är sångerskan i Chvrches och hennes mjuka, söta röst ger karaktär åt låtarna precis som vanligt och är en lika karaktäristisk pusselbit i Chrvches musik som själva syntarna med deras elektroniska ljud, ofta snabba takt och tydliga inslag av syntetiska trummaskiner. De framträdande melodierna är också lika närvarande som de alltid har varit. Lauren Mayberrys röst är lika skarp – men samtidigt mjuk – och skär över de mjuka digitala ljudmattorna med samma kristallklarhet som vanligt.

På det tredje albumet är alltså mycket sig likt men samtidigt finner elektropoptrion med rötter i bland annat Glasgow i Skottland lite mer sälta som kontrast till det oerhört söta soundet på de två första skivorna. Kanske märks det framför allt på textena och det genomgående temat. Kärleken är död och Lauren Mayberry har skrivit textrader om saker som står i skarp kontrast till de mer positiva melodislingorna. I en av de första singlarna Get out berörs bl.a. hur goda intentioner i sig aldrig är gott nog.

Denna typ av pessimism genomsyrar ett antal av de andra låtarna på skivan Love is Dead och präntas in med sådan frenesi att det nästan kunde varit inristat i ett berg.

Rent musikaliskt så har Chvrches också delvis bytt kurs mot ett aningen skitigare sound, men det hörs inte särskilt tydligt utan man får leta ganska länge för att hitta skillnaderna. Bandet har i produktionsfasen lämnat Glasgow och istället begett sig över det stora havet till andra sidan av Atlanten. Där har de bland annat slagit sina påsar ihop med den välkända popproducenten Greg Kurstin. Bandet har även gått i en delvis annan riktning när det gäller låtarnas textinnehåll. Något som bland annat blir tydligt på spåret “graves” som tycks beröra bland annat den stora flyktingkrisen även om textraderna, som så ofta, är vaga nog att kunna tolkas på mer än ett sätt. Texterna är fortfarande personliga, men har nu ibland även ett mer utåtblickande och stundtals politiskt innehåll. Bandet har gjort en skiva som undersöker ifall kärleken är värd att rädda igen och igen i dessa ganska mörka politiska tider, eller om man helt enkelt ska ge upp den fighten. Bättre fly än illa fäkta?

Exakt var de landar någonstans är dock svårt att säga, mycket lämnas till lyssnaren att tolka. Låttexterna rymmer ibland mer än en enda mening eller dimension. Som när Lauren Mayberry på spåret “Forever”, som likt “Get Out” först tycks handla om förlorad kärlek, plötsligt brister ut i självrannsakan:

. “I will always think I’m right, but I always regret the night I told you I would hate you ‘til forever,”

sjunger Mayberry, och öppnar därmed upp för att skulden kanske delvis ligger på hennes eget agerande. Hon vågar utforska även sina egna brister och tillkortakommanden i en värld som är långt ifrån perfekt.

Rodrigo Hernando
Senaste inläggen av Rodrigo Hernando (se alla)

Lämna en kommentar