Chet Baker – En stjärna inom cool jazz på 1950-talet

ämfört med pop eller rock till exempel, men som ändå förstås har gott om anhängare världen över.

En artist som under ett tag var ungefär lika populär som en riktig aktieraket i stil med något framgångsrikt företag som man kan läsa om i en finanstidning på nätet, som det framgångsrika företaget iZettle exempelvis.

Vilken artist pratar jag om? Jo det tänkte jag berätta nu alldeles strax. Låt mig inte hålla er på halster länge till. Artisten vi strax tittar lite närmare på är ingen mindre än Chet Baker.

Chet Baker var först och främst och huvudsakligen en jazzig artist som hörde till West Coast-skolan när det gäller så kallad cool jazz under tidigt 1950-tal och även under mitten av samma årtionde. Han spelade främst trumpet, inte saxofon, och han hade en återhållsam och intim stil i sitt spelande. Han fick gott om uppmärksamhet bortom jazzen för att han var en tämligen stilig karl och som dessutom kunde sjunga på ett sätt som fick en och annan flicka att falla för honom. Eller så föll de för hans stiliga utseende. Tyvärr hade hans karriär också en annan, lite mörkare sida. Ett drogberoende följde på kändisskapet, vilket förstås tärde en del på honom.

Bakers pappa var Chesney Henry Baker senior, och pappan var en gitarrist som behövde söka andra slags jobb än att spela gitarr under den ekonomiska krisperioden under 1930-talet som följde den stora börskraschen 1929. Under den stora depressionen, som eran är känd för (inte för att folk var deprimerade, vilket de kanske också var, utan för att depression är en ekonomisk term för att beskriva en kraftig och ihållande lågkonjunktur), var tiderna tuffa för familjen Baker. Chet Bakers mamma hette Vera (Moses) Baker och hon jobbade på ett parfymeri. 1940 bröt familjen upp och flyttade hela vägen från delstaten Oklahoma långt västerut till soliga och surfiga Kalifornien, närmare bestämt staden Glendale.

Som barn sjöng Baker i olika amatörtävlingar men även i en kyrkokör. Innan han nådde vuxen ålder så köpte hans pappa hem en trombon till honom, men den ersattes senare med en trumpet när det visade sig att det större instrumentet, trombonen, blev för mycket för unge Chet Baker. På den vägen började Chet Bakers resa mot stjärnstatus, och senare under tonåren fick han sin första mer professionella träning vad avser musik i form av lektioner på Junior high-school, som man går när man är cirka 12-14 år i USA och som delvis motsvarar Sveriges högstadium. När han blev lite äldre och började på Glendale High School fortsatte han att träna, men därefter blev det inte så mycket mer formell skolning i musik utan han förblev i mångt och mycket självlärd och spelade på eget gehör, eller “by ear” som det ibland kallas. Som 16-åring gick han med i armén och slutade skolan. Men det gick ju utmärkt för honom vad gäller den musikaliska karriären trots allt.

Rodrigo Hernando
Senaste inläggen av Rodrigo Hernando (se alla)

Lämna en kommentar