Bo Kaspers Orkester – ett svenskt band med jazzinfluenser

Ett av de svenska band med inslag av den väldigt trevliga musikgenren jazz, som vi tänkte titta lite närmare på här, är det lysande bandet Bo Kaspers Orkester. Att beskriva Bo Kaspers Orkester som ett renodlat jazzband blir dock en beskrivning som lämnar en hel del att önska, eftersom bandet även framför musik med inslag av andra musikgenrer. Bo Kaspers Orkester framför musik som har ganska tydliga inslag av poppiga melodier också, och det hör man tydligt i vissa av deras låtar.

Bo Kaspers orkester nådde stora framgångar under 1990-talet. De bildades redan 1991 och under 1990-talet var deras musik bland den bäst säljande i Sverige. Deras allra mest strömmade låt på Spotify är antagligen också deras mest kända, nämligen den klassiska och ganska mainstreamiga, radiovänliga låten “Vi sitter i samma bil”, som är en oerhört mysig låt att lyssna på medan man sitter i en cabriolet på sommaren och susar fram genom de öppna svenska landskapen med vinden i håret och ett par solglasögon på huvudet. Om bilen dessutom är silvergrå, desto bättre. I refrängen fortsätter nämligen textraden på följande sätt:

“Vi sitter i samma bil”

“En silvergrå missil”

Anledningen till bandets namn – Bo Kaspers Orkester – är förresten att deras sångare heter just Bo. Mer bestämt Bo Sundström. Det förklarar åtminstone delar av namnet på bandet, ursäkta, orkestern. Vem Kasper är eller varifrån den delen av namnet härrör känner undertecknad dock dessvärre inte till, men det kanske är tänkt att vara en hemlighet som anhängarna till bandet ska klura på, fundera över och lägga fram teorier kring?

En annan av Bo Kaspers mest populära låtar är “En sländas andetag” och även här blir blandningen mellan jazzgenren och de mer popmusikaliska influenserna tydliga. Jättefina textrader blandas med en svängig melodi som snabbt fastnar och till och med lite inslag av synthpop och electronica. I det ögonblick, eller snarare de tre minuter och 39 sekunder, som man hör denna låt känns bandets ganska långt från jazzgenrens typiska uttryck. Åtminstone för undertecknad, som har en ganska traditionell, eller kanske rent utav konservativ, bild av hur jazzig musik låter och borde låta. En otroligt fin ballad rör det sig om i vilket fall som helst, med några riktigt fina textrader som känns rakt i magen.

Två år efter debuten 1991 så släppte Bo Kaspers Orkester den där svåra, andra skivan som alla brukar prata om. I Bo Kaspers Orkesters fall fick den heta “Söndag i sängen”. En titel som på ett mycket kortfattat sätt sammanfattar åtminstone delvis vad Bo Kaspers Orkester är och vill vara: Lättsmält och avslappnande easy listening musik med känsla, som man kan koppla av till och slappna av till under en ledig dag. En chans att andas in och andas ut, som en annan svensk musiker kanske hade uttryckt saken.

Samtidigt var Bo Kaspers Orkesters låttexter alldeles för bra och berättande för att reduceras till Easy listening-loungemusik och på deras första skiva så hör man tydliga jazzinfluenser med blåsinstrument, som (givetvis) saxofoner. Bandet har vid många tillfällen och på flera skivor samarbetat med jazzmusikern Per Johansson. Det var med skivan På Hotell som Bo Kaspers Orkester började hitta en större publik.